Då jag är sprungen ur den skånska myllan kan man undra var min fascination för kullar, höjder, klippor, fjäll, och berg kommer? Jag älskar naturen var jag än är men mest älskar jag berg! Jag vandrar och åker skidor och har så gjort i många år. Det är en tjusning som påminner om samma känsla som för havet. Det är någon magisk och kontemplativ begrundan som griper tag i mig och jag ser min litenhet som människa och naturens storhet. Den är vacker nästintill onåbar för många. Även den lilla kullen eller klipputsprånget kan ge dig en känsla av att ha nått nya höjder för din egen person och utveckling. Naturens skiftningar gör ju också att en dag är aldrig den andra lik. Det är ljuset temperaturen underlaget och dofter som ständigt förändras. Jag kommer att återkomma till mina äventyr från strand till höga berg.
